Jantelagen. Överallt gnälls över den. Psykologer ger den skulden för dålig självkänsla, inredare för räddhågad möbelsmak och Anna Anka för allt hon inte gillar i Sverige. Framför allt gnälls på borgerliga bloggar. 

Där får lagen får stå som en ikon för småsinthet och oginhet mot dem som anstränger sig och lyckas. På något sätt tros den ha med socialdemokraternas långa maktinnehav att göra.

Låt mig bara fråga: Hur många av dem som skäller och gnäller på Jantelagen har läst Axel Sandemoses ”En flykting korsar sitt spår”?

Min pappa läste boken. I Sandemoses beskrivning av den lilla staden Jante kände han igen stämningar och attityder bland fiskarna och stenhuggarna i det samhälle där han hade sitt hem under ungdomsåren. 

”Inte ska väl du till Uppsala och läsa pojk! Ta hyra på en båt och spar till en egen. Så dina släktingar kan bli stolta över dig!” Skomakare, bliv vid din läst! Lite som Nisse skriver i detta fragment.

Jantelagen, som Sandemose beskriver den, har inget att göra med avund mot dem som redan lyckats. Den har att göra med att mobba och straffa dem bland de egna, som försöker bli något annat, komma vidare. 

Den är, och där är Sandemose mycket tydlig, en serie attityder som de härskande i Jante lurat på resten av folket för att de ska hålla kvar varandra där nere. 

Så att de självmant ska hindra att någon av de egna ska försöka sticka upp, och utmana dem där uppe:

Vet ni när boken kom ut? 1933. När startade de långa socialdemokratiska maktinnehaven? I Sandemoses hemland Danmark 1929. I Sverige 1932. I Norge, där boken skrevs, 1935. Jantelagen beskriver alltså en mentalitet som fanns före den socialdemokratiska makthegemonin.

Hur skulle vi kunna ha så många ”klassresenärer” ifall denna Jantelag fortfarande höll folket i ett järngrepp? Fundera lite till över det, innan ni nästa gång svepande ger ”Jantelagen” skulden för allt ni ogillar i vårt trots allt relativt civiliserade land.

Artikeln Skriven av Henric B på